Det äldsta bevarade dokument som är författat i Härjedalen är ett pärmebrev från Överhogdal daterat 1372 och avser en försäljning av mark. Fanns förut i kyrkoarkivet i Överhogdal. Idag finns det på landsarkivet i Östersund.
I en översättning till “modernare” svenska från ca år 1900 lyder texten:
Alla de män, som detta bref se eller höra, sänder Gudbrand Anbjörnsson, präst i Härjedalen, Guds hälsning och sin, kunnigt görande, att där var jag nära i Sveg, när de höllo händer samman Olof Pedersson och Asbjörn Ravdmarsson med det skiljeord, att förutnämnde Asbjörn sålde Olof “Staksaengh” talldungarna sunnan älven och tre ängen vid sälen både sunnan och nordan för fem härjedalska marker fritt och hemulat för varje man från sig och sina arvingar och under honom och hans arvingar; och till bevis härom satte jag mitt insegel före detta brev, som gjort var i Sveg onsdagen näste före Clemensmässodag vår Herres år 1372.
Lite förklaringar till texten:
Var jag nära ska tolkas som “var jag närvarande”
Staksaeng ska förstås som ett smeknamn/öknamn
Med Sälen menas Fäbodvallen
Sunnan älven och sälen är nutidens Sunnanå och Sätern.
